Egentligen är det bara för dumt, men risken är att många läser det Jessica Presits skriver och tror att det är vettigt och sympatiskt.
Jag gör helt enkelt så att jag citerar hela texten och kommenterar del för del.
Jag blev politiskt aktiv i slutet av 2006. Jag hade just gått ut gymnasiet och under några års tid varit intresserad av att bli aktiv i något parti. Efter många om och men och många luslästa partiprogram valde jag Folkpartiet Liberalerna. Att det skulle bli borgerligheten var hela tiden en självklarhet. Jag har nämligen aldrig haft mycket till övers för vänsterns problemformulering och förmåga att placera in människor i grupper. Att det skulle vara Folkpartiet var inte lika självklart, men det var det jag valde då. Många frågor partiet drev kändes väl förankrade i verkligheten. Jag syftar på bland annat skolpolitiken och försvarspolitiken. Ideologin var inte heller fy skam. Självklart ska vi ha ett samhälle som ser till individen, tänkte jag då.
Välja parti innan man vet var man står politiskt är förmodligen ganska vanligt, men knappast en speciellt bra idé. Nu är visserligen alla riksdagspartier snarlika, speciellt inom respektive ”block”, men ändå.
Ett hett tips för eventuella läsare som inte är ”politiskt aktiva” idag men funderar på det: låt bli. Eller känn åtminstone efter vad ni egentligen tycker (läs på lite om politisk filosofi!) och se om något existerande parti (stort eller litet) passar in. En inte så vild gissning är att det inte finns någon perfekt matchning, men kanske några som ligger nära. Då är det förstås upp till dig om du är villig att släppa några av dina principer bara för att kunna passa in i ett parti eller om du hellre kör ditt eget race. Gissa vilket jag tycker är värt mest respekt…
Om du står och väljer mellan ett par partier, se för bövelen till att kolla upp VAD DE GÖR OCH INTE VAD DE SÄGER!
Folkpartiet säger att de är liberala men det är i bästa fall en förvriden sanning; en ren lögn om man vill vara lite hård.
Något som slagit mig under en längre tid är att Folkpartiet, och den liberala rörelsen, drar detta mycket längre än vad jag velat skriva under på. Någonstans har liberalismen, som förvisso var bra under 1800-talet och början av 1900-talet, gått överstyr.
Ja vad tusan, nånstans måste vi väl dra gränsen? Vi kan väl inte låta folk bestämma över sig själva HELT?!
Man tar inte hänsyn till att även individer verkar i ett större sammanhang, och i mindre gemenskaper såsom familjen. Man tar inte hänsyn till mänskliga relationer. Detta kan vi exempelvis se i den mer och mer omdebatterade drogpolitiken. Vi har många liberaler som vill se ett drogliberalt samhälle, som litar blint på att droger och dylikt endast påverkar individen.
Alla som någon gång levt med en drogmissbrukare i sin närhet kan intyga att så inte är fallet. De som drabbas av missbruk är alltid de nära och kära, det vill säga de i den närmsta gemenskapen.
Jag har inga illusioner om att ett DROGMISSBRUK (nota bene, inte samma sak som DROGBRUK!) indirekt drabbar nära anhöriga och vänner, men är det verkligen ett skäl till att det ska vara olagligt? Mår släkt och vänner bra av att ha sin vän, bror, dotter eller pappa i fängelse? Med samma logik borde väl självmord vara olagligt, som det en gång var? Den som överlever ett självmordsförsök borde väl dömas till fängelse eller böter, i kombination med tvångsvård? Hon har ju frivilligt ägnat sig åt något som kan skada/döda henne och som gör släkt och vänner ledsna. Om jämförelsen inte duger, motivera varför.
Liberaler har också en tendens idag, och det inkluderar liberala feminister, att vilja avskaffa sexköpslagen. För mig är det obegripligt hur man kan tycka det är ok att sälja sin kropp. Ser man till sammanhanget så beror sådant beteende nästan alltid på bakomliggande trauman. Återigen failar liberaler på att se samband i samhället, och stirrar blint på individen.
Här visar hon det klassiska ”jag-vet-bäst”-tänket som präglar politiker och politik genom historien. ”Om jag inte kan förstå hur man kan vilja göra X så måste X förbjudas.” Jag har inget till övers för såna tankegångar (men jag vill förstås inte förbjuda dem…) och de verkar tyvärr vara väldigt vanliga. Hur det blivit så vet jag inte. Kanske har det alltid varit vanligt? Jag har en (förmodligen felaktig) uppfattning om att det tänket är vanligare hos ”moralisterna” i KD än i Fp, så isåfall gör hon ju ett korrekt byte.
Dessa två exempel belyser liberalismen. Visst hade jag kunnat lämna liberalismen därhän och enbart vara aktiv i partiet, utan att ta hänsyn till dess liberala grund.
Rättelse: partiet har en socialliberal grund, inte ”bara” liberal. Om man nu väljer att tolka ”bara liberal” som ”liberal i den klassiska betydelsen” vilket jag tycker man borde göra.
FP är ju trots allt mot sexköpslagen och än så länge inte drogliberalt.
Som för att visa att det hon nyss skrev inte var sant (”dess liberala grund”) påpekar hon att Folkpartiet inte alls är ett liberalt parti. Tack Jessica, nu blev allt mycket klarare.
Problemet är att FP i grund och botten är ett liberalt parti,
Fast du sa ju nyss att det inte är ett liberalt parti i botten: ”mot (som borde vara emot) sexköpslagen och än så länge inte drogliberalt”. Mycket förvirrande. Att ha ”liberalerna” i namnet betyder inte att partiet är liberalt i grund och botten.
och kommer vika sig för den liberala falangen
En liberal falang i ett påstått ”liberalt” parti? Chockerande!
som anser att Björklunds kravliberalism
Kravliberalism? Passar visserligen för att beskriva Folkpartiets ”liberalism” men likväl ett hittepå-ord.
gått för långt. Ställer jag inte upp för liberalismen kan jag inte heller ställa upp för ett liberalt parti. Så enkelt är det.
Inte heller för ett socialliberalt (läs socialdemokratiskt med vissa individualistiska drag) parti tydligen.
Vi har länge sett att socialism och kommunism är bra som teorier men går överstyr i verkligheten.
Wait, WHAT?!
Vilka vi? Hur länge då?
Min gissning är att Jessica helt enkelt aldrig riktigt kollat upp teorin i vare sig socialism eller kommunism. Jag har visserligen själv inte grävt i den, men när baksidan på en bok säger ”denn her bokken hanglar om schu shösjuka schömen” så känner jag att jag sett det jag behöver se av den.
Vi kan även nu se att liberalismen är på väg åt samma håll. Fint i teorin, horribelt i praktiken.
Jag skulle med stort intresse se den där liberalismen i praktiken som fröken Presits påstår sig ha sett, och hur horribel den är.
Jag säger inte att människor inte ska få lov att välja sina egna liv.
Eh, det var exakt vad du sa några meningar tidigare när du förespråkade förbud mot prostitution och droger. Så jo, du vill uppenbarligen inte att människor ska få välja vad de vill göra av sina liv.
För all del, gör vad du vill med ditt liv.
Okej, då går jag ut och sätter upp en lapp på stans centrala anslagstavla där jag erbjuder både sex och knark till överkomliga priser. Får jag göra det utan att någon beväpnad blåklädd person kommer och försöker röva bort mig med våld?
Men allting har konsekvenser, även människorna i omgivningen drabbas.
Flest drabbas av de lagar politiker liknande dig själv beslutar om. Jag hoppas dock att denna Jessica aldrig kommer i en position där hon har möjlighet till sånt.
Det anser jag att politiken idag måste ta fasta på. Det parti som jag är övertygad om gör detta bäst är Kristdemokraterna. I KD kan man hitta den respekt för gemenskapen som saknas hos de andra borgerliga partierna.
Därför har jag idag valt att lämna Folkpartiet och gått med i Kristdemokratiska ungdomsförbundet.
Same shit, different name. Och mer religiöst. Dvs lite sämre.
Förmodligen ett klokt val för den auktoritära damen som ligger bakom artikeln. I KD får hon förmodligen lite mer gehör för sina önskemål om att bestämma över folks privatliv. Hoppas bara att hon själv någon gång kommer se sig själv för vad hon verkligen är istället för att lura sig själv som idag.
Sällan ser man sådant självbedrägeri i skrift på offentlig plats.
